Irina Laaja

Irina Laaja

Jag heter Irina Laaja och jag arbetar främst med textil, skulptur och teckning, men försöker att inte begränsa mig för mycket, utan istället bejaka experiment och utmanande.

Kroppen är nästan alltid närvarande i mitt arbete; dels kroppens fysiska former, men även kroppsuppfattningar, kroppsliga upplevelser och förhållandet mellan ”kroppen” och jag:et.

Kroppens komplexitet och signifikation fascinerar mig; hur något som egentligen är så konkret och självklart också är så krångligt och svårt. Hur syner på, och definitioner av, sexualitet, normalitet och obscenitet etc vävts in mellan och genom våran fysik och vårat undermedvetna.

I mitt arbete strävar jag efter det där underliga, nästan obehagliga, som består av både smärta och humor, ångest och extas, förakt och förlåtelse; något lite osäkert och obekvämt, men som inte ber om ursäkt för sig.

Tilda Lundbohm

Tilda Lundbohm

Jag jobbar med frågor om tillhörighet. Jag vill veta varför olika personer hittar hem i olika saker. I mina konstprojekt dras jag ofta till det extrema. I ytterligheterna kan jag utforska människans olikheter och likheter. Extrema känslor och situationer blir för mig ett tydligt sätt att jämföra hur människor tänker och vad dom dras till. Även människans utsatthet och var gränsen mellan verklighet och fiktion går intresserar mig.

Teman jag jobbar extra mycket med är nazism och psykisk ohälsa.

Gabriella Riddez

Jag brinner för mänskliga rättigheter -fast den kanske är fusk att säga – Äh, i so fall fuskar jag. Det ryms så mycket inom MR, och mina hjärtefrågor pendlar lite.

Jag tycker det bästa är att jag får uttrycka mig på så många olika sätt i mitt konstnärskap, men för att nämna en sak så vore det att samverka med coola konstnärer från något litet ställe i världen jag knappt hört talas om. Har flera sådana krokar ute, så vem vet när det sker.

Joanna Lo

Jag heter Joanna Lo och är konstnär. Jag arbetar framförallt skulpturalt. Mina verk speglar mycket mitt förhållningssätt till min omgivning och min relation till omvärlden. Jag har en förkärlek för naturen så i mina verk förkommer ofta inslag av djur och natur.

Mitt hjärta klappar lite extra för människors (och framförallt kvinnors) rätt att leva ett fritt liv. Jag lär även ut självförsvar för tjejer vid sidan av konsten.

Jag har ett öga för detaljer och är jävligt bra på att skulptera ansikten.

Patricia Aramburu

Jag gör konst till mig själv… 4åriga Patricia, 14åriga Patricia till 88åriga Patricia. Det jag skapar är egoistisk barnslig nyfiken hungrig och rå. Jobbar med ord och teckning sen jag var barn, något jag har utvecklat vidare och som ett naturlig första steg i mitt skapande. Steg två har inga gränser utan beror från projekt till projekt hittills har jag gjort skulptur, installation, seriebok och performance. Sedan kommer interaktionen med den som iakttar/medverkar eller rent av blir medskapare av verket.

Känslor i det offentliga rummet, jag brinner för råa känslor och att alla ska få finnas och ta plats (Silvan Tomkins affektteori ). Sen kroppen rätt att synas, vår världen är besatt att klä på, sminka, banta, täcka, omforma, klassificera, fördöma och begränsade den. Jag brinner för kroppens rätt att finnas (Donna Haraways teori The other).