Tilda Bergsten

Jag är serietecknare och konstnär och det som är gemensamt för det mesta jag skapar är att det har en löjligt stor skopa humor i sig. Och att det alltid finns en feministisk och normkreativ grund, för det bästa sättet att bli mottaglig för ett budskap är genom att skratta åt eländet.

Feminism, miljöfrågor och veganism är ämnen jag ofta återkommer till. Märker också att jag känner lite extra starkt när jag gör serier om kroppshets och kroppsideal.

Jag jobbar under namnet “Istället för Statusuppdateringar”.

Sofia Lucas

Jag tecknar serier och illustrerar genom att använda mig av olika material och tekniker, blandar penna, krita, pensel, kollage och digitalt ritande. För mig är idén det som driver bilden och bildens utformning anpassas därför efter det som jag vill säga med bilden. Skämt, satir och starka färger är huvudspår i det jag gör.

Min vrede väcks över så mycket men det som får igång mig mest är nog asylfrågor. Invandring överlag tror jag. Fattar inte det här med födelserätt. Den föddes här så den får livets lyx i överflöd, den föddes där så den får dö.

Rebecka L Manzuoli

Jag är en drömmare! Min inre värld drar åt magisk vacker och rå saga. När jag ska skildra den konkreta verkligheten kan det hända att den färgas av en inre verklighet med existentiella toner.. Jag drar mig inte för att dyka ner i det tyngsta – därför måste jag ibland tänka på att lätta upp så att bilden inte blir för tung att ta till sig.

Patricia Aramburu

Jag gör konst till mig själv… 4åriga Patricia, 14åriga Patricia till 88åriga Patricia. Det jag skapar är egoistisk barnslig nyfiken hungrig och rå. Jobbar med ord och teckning sen jag var barn, något jag har utvecklat vidare och som ett naturlig första steg i mitt skapande. Steg två har inga gränser utan beror från projekt till projekt hittills har jag gjort skulptur, installation, seriebok och performance. Sedan kommer interaktionen med den som iakttar/medverkar eller rent av blir medskapare av verket.

Känslor i det offentliga rummet, jag brinner för råa känslor och att alla ska få finnas och ta plats (Silvan Tomkins affektteori ). Sen kroppen rätt att synas, vår världen är besatt att klä på, sminka, banta, täcka, omforma, klassificera, fördöma och begränsade den. Jag brinner för kroppens rätt att finnas (Donna Haraways teori The other).

Malin Granroth

Jag är serietecknare och illustratör verksam i Malmö. Våren 2020 debuterade jag med min självbiografiska serieroman En klump i magen, utgiven av Kartago Förlag. Jag ritar också serien Arbetarhistoria där jag berättar om viktiga historia händelser ur den svenska arbetarhistorien.

Jag gör mycket politiska serier och bilder som kan handla om allt möjligt som t.ex. marknadshyror eller 6 h arbetsdag. Min serieroman En klump i magen handlar mycket om svensk förlossningsvård, så den frågan skulle jag säga ligger mig extra varmt om hjärtat.

Louise Hallin

Mitt konstnärsjag är peppdeppig, fånig, allvarlig och personlig. Det som kommer ut är färgglatt mörker, tunga ord insvepta i pasteller, både fint och fult. Det är okej kram och det är Louise Hallin, det gamla vanliga och ett sökande efter något nytt – fyrkantigt och gränslöst.

Det som ligger mig närmast är nog frågor kring psykisk ohälsa, men egentligen handlar det om orättvisor över lag. Jag brinner när jag stöter på dem.